Några fall om åldrande i Sverige.

Jag kunde inte bara sitta stilla, när jag såg ett TV-inslag om en äldre par i Gislaveds kommun 2008, som jag vill att du läser:

Från: Olle Johansson

E-postadress: olle.p.johansson@gmail.com

Meddelande: Öppet brev till Gislaveds Kommun och alla Sveriges kommuner och Sveriges Regering.

Jag kan inte tiga utan jag anser mig tvungen att skriva följande rader och jag uppmanar hela svenska folket att reagera på följande. Efter att jag sett ett inslag i rapport SVT Tisdagen den 20 maj angående ett äldre pars boende i Gislaved, där 90-årige Arvid Andersson från Broaryd i Gislaveds kommun vill bo ihop med sin hustru som har beviljats plats på särskilt boende. Men Gislaveds kommun säger nej och har överklagat en dom från länsrätten.

Gislaveds Kommunen anser att Arvid Anderssons behov kan tillgodoses i hemmiljön, och att han inte behöver bo tillsammans med sin hustru. Arvid sa i SVT Jönköpingsnytt
– Det känns hårt, det är ju tokeri det här.
– Vi har varit gifta i 63 år, och det vore ju konstigt om vi inte kunde få leva de sista åren ihop också.

Länsrätten har gett Arvid Andersson rätt och beslutade i april att Arvid också har rätt till att bo på särskilt boende tillsammans med sin hustru. Länsrättens grundar sitt beslut på den mänskliga och humana inställningen och anser även detta skall vägas in i Gislaveds felaktiga beslut.

Till min och säkert alla i hela Sverige stora förvåning accepterar inte Gislaveds Kommun Länsrättens beslut utan har överklagat till Kammarrätten, vilket är ett tydligt bevis på kommunens syn på sina åldriga kommuninvånare.

Gislaved Kommun borde istället OMGÅENDE dra tillbaks sitt överklagande till Kammarrätten och be paret Andersson om ursäkt och OMGÅENDE låta paret Andersson få sin vilja uppfylld, om det finns någon värdighet och humanitet i Gislaveds Kommun.

De, som har ansvaret för dem som har behov av äldreboende eller för oss blivande kunder på ett äldreboende är våra politiker, som får vårt förtroende på valdagen. Detta är att likna med ett avtal. Det är dessa politiker, som har det direkta ansvaret. Med andra ord är dessa politiker ansvariga för denna dåliga omsorg vi medborgare allt för ofta får läsa om i pressen.

Jag har själv exempel från Älmhults kommun, som i sig själv skulle kunna vara som underlag för ett nytt hårresande TV-program och detta gäller tydligen många kommuner i Sverige, då det tämligen ofta dyker upp skrämmande exempel hur gamla har det i senare delen av livet.

Jag tänker själv hur en gammal dam 88 år gammal får sitta i stol framför ett fönster dag ut och dag in sju dagar i veckan. ÄR DETTA VÄRDIGT?

Det har snart gått så långt i Sverige att livskvaliteten för djuren är mer reglerad än för dessa gamla människor, som en gång i tiden varit dom som hjälpt till att bygga Sverige.

Det måste till en omedelbar förbättring och detta får kosta.
Vi borde starta ett uppror i stil med löneupproret för sjuksköterskorna eller bensinskatteupproret, där även alla Sveriges kommuner borde betygsättas, så att det skapas en BADWILL för de kommuner som inte tillräckligt värnar om sina åldriga kommuninvånare.

Något konkret måste ske inte bara en typisk ”SVENSK UTREDNING”, som resulterar med en del papper i pärm, som sedan får plats på en hylla.

Vi måste alla hjälpas åt. Det gäller våra anhörigas tillvaro och även vår egen framtida tillvaro. Tänk efter ALLA POLITIKER ALLA har vi eller har vi haft en mor och en far. Det vill till en ändrad attityd och människosyn mot de gamla i samhället för att inte spä på politiker föraktet ytterligare.

Det är skandal, att fall som det i Gislaved, när det gäller omvården av våra åldringar, skall till och visas i SVT för att våra beslutsfattare i Sverige förhoppningsvis skall komma till insikt att förändringar måste komma till stånd, dock fortfarande inte i Gislaved.

Olle Johansson Kristianstad

Svar från Maria Larsson

S2008/4687/Sr
Olle Johansson

Bäste Olle!

Tack för Ditt e-postmeddelande. Du skrev ursprungligen till flera av mina kollegor i regeringen men eftersom Ditt brev rör mitt ansvarsområde är det jag som svarar. Jag beklagar att Du har fått vänta på svar.

Både som människa och äldreminister blir jag mycket bekymrad när jag hör om paret i Gislaved. Som kristdemokrat har jag länge försökt påverka så att äldre, om så önskar, ska kunna bo tillsammans. Det handlar ytterst om livskvalitet och människovärde.

Att erbjuda en god och värdig omsorg utifrån olika människors behov är främst kommunernas ansvar. Det är viktigt att kommunerna planerar för sådana här situationer då par med olika behov naturligtvis kan komma att vilja fortsätta bo tillsammans. Har emellertid båda beviljats särskild boendeform är kommunerna enligt Socialtjänstlagen skyldiga att bereda plats i samma boende åt de par som begär det.

En viktig del i att undvika att sådana här situationer uppkommer är att det finns ett bra utbud av särskilda boenden. Under 2007 avsatte regeringen 1,9 miljarder kronor för att kunna utöka antalet platser inom äldreomsorgen och förbättra kvaliteten. Av de utökade medlen öronmärks 500 miljoner kronor per år fram till 2011 för att kunna användas till att stimulera byggandet av fler äldrebostäder. Detta sker genom ett särskilt så kallat investeringsstöd. Till följd av detta hade under 2007, planeringen av särskilt boende ute i kommunerna ökat med 39 procent, jämfört med året innan. Genom ett årligt och långsiktigt investeringsstöd till byggande av bostäder för äldre ska regeringen ta sitt ansvar för att boenden för äldre ska finnas i tillräcklig omfattning.

Det är även viktigt att kommunerna kan erbjuda ett varierat utbud av bostäder åt äldre som tillgodoser de olika behov som finns, för både par och enskilda. Regeringen har tillsatt en äldreboendedelegation som ska analysera och föreslå åtgärder för att stimulera utveckling av olika boendeformer. Exempelvis ska äldre som inte är i behov av särskilt boende men som ändå efterfrågar anpassade bostäder kunna få sina önskemål tillgodosedda genom exempelvis trygghetsboenden.

Slutligen ser jag fram emot resultatet av Värdighetsutredningen som presenterades nyligen. Värdighetsutredningen har i sitt betänkande inriktat förslagen på hur äldreomsorgen ska förändras så att äldre människor, så långt det är möjligt, ska kunna leva utifrån sin identitet och personlighet. Omsorgen om våra äldre ska inriktas på att den äldre får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. De äldre och deras närstående ska ha inflytande över vilka hjälpinsatser som behövs, hur de bör utföras och av vem eller vilka. I utredningen konstateras även att den personliga integriteten bör respekteras i högre utsträckning. Denna respekt bör innebära allas rätt till ett eget boende men även att få bo tillsammans med den man själv önskar. Värdighetsutredningens förslag är nu ute på sedvanlig remissrunda för att sedan behandlas av Regeringskansliet.

Eftersom jag som minister inte kan gripa in i enskilda ärenden kan jag inte påverka kommunernas beslut. Regeringen är emellertid mån om att förbättra situationen i kommunerna genom de reformer vi nu genomför. Jag är övertygad om att vi med detta arbete kommer en bra bit på väg till att skapa en äldreomsorg som genomsyras av respekt och värdighet. Jag kommer noga att följa utvecklingen så att vi ger våra äldre den omsorg de efterfrågar och förtjänar.

Tack för att Du tog Dig tid att skriva. Jag vill även passa på att önska Dig en fin sommar!

Stockholm i juli 2008

Med vänlig hälsning

Maria Larsson

Två andra fall:

Innan min mor dog för ca 20 år sedan satt hon ensam hemma och alla hennes vänner och bekanta var döda.
Hon upplevde, att livet var trist och hon blev helt passiv i sin ensamhet.
Jag pratade sedan med en psykläkare och han ordnade så hon blev upphämtad ett par dagar i veckan med färdtjänst till en dagcentrum mellan 10 och 15 med olika aktiviteter.
Hon blev en helt annan människa och vilken glädje för oss alla.

Ytterligare ett fall.
Min svärmor satt på samma sätt och vi talade för att hon skulle bo på ett boende, vilket hon sa ja till och fick plats på ett boende.
Hon blev aktiv och trivdes på boendet och deltog i alla aktiviter.
En dag helt plötsligt kom hon nog underfund med, att det var sista anhalten och att hon kom inte hem mer, då blev hon desperat och skulle tvunget flytta hem igen, vilket hon gjorde.

Jag ringde då till hennes kommunen innan hon flyttade tillbaks till sitt hem, och berättade allt och att hon varit helt positiv till boendet.

Jag bad då kommunen, att de skulle tala för henne allt för hennes bästa.
Svaret jag fick var att man får inte gå emot personens vilja, varpå jag sa barn och gamla får man ofta prata för deras eget bästa.

Handläggaren svarade då dom resurserna har vi inte!
Varpå jag svarade se då till att skaffa dom, eftersom det är personens bästa som kommunen vill eller är det att jaga kostnader?

Det måste väl än då var det bästa livskvaliten som gäller och inte alltid viljan, om personen kanske inte alltid inser detta i ett affekt tillstånd?

Det blir billigare för kommune!
Vilken människosyn som härskar bland beslutsfattarna?

Svärmor flyttade sedan hem med hemkörd mat i plastlådor, som var gång vi körd och hälsade på henne ca 10 mil.
Då stod kylskåpet fullt med gammal sur mat i hennes kylskåp, som vi slängde.
Hon satt i sin gungstol och sov helt apatisk och efter tag dog hon uttorkad och utsvulten.